Ett gott skratt förlänger livet
Just nu sitter jag i skolans datasal och har håltimme.
Det sådär smått tråkigt (läs: DÖDSTRÅKIGT) så jag tänkte skriva en liten historia.
En historia som är sann och som hände igår.
Jag åkte tidigare än vanligt till stallet för att jag skulle hinna rida när det fortfarande var ljust. Så jag hoppade upp på hästen, också bar det iväg. Vi travade i lugn takt och när vi ridit en stund blev hästen skrämd av någonting läskigt i skogen (troligen en sten eller något liknande), så hon hoppade rakt upp i luften och gjorde en u-sväng på samma gång, i luften! (Jag lovar!) Det var jag ju absolut inte beredd på. Så jag tappade lite baklansen och började glida av sadeln, och ända jag tänkte var: "Håll i tyglarna, håll i tyglarna"
Gissa om jag gjorde det? Nej. Jag hade tyglarna fortfarande i handen när jag gled ur sadeln men när jag väl landade hade jag inte längre tyglarna i händerna. Hästen stannade när hon märkte att jag inte längre satt på ryggen, men sedan märkte hon också att jag inte höll i tyglarna. Så då sprang hon i full fart hela vägen tillbaka till stallet. Jävlig häst, eller hur?
Nå i alla fall där lämnade jag själv sittande på marken mitt i skogen och kände mej väldigt snopen. Tog ett tag innan jag fattade att ringa till Marika och sa: "Hej.. ehm.. Pillan e på väg hemåt, ehheh..."
Sedan var det bara att börja traska tillbaka mot stallet. Märkte också att ridskor är inga bra promenadskor, har skavsår som kommer att påminna mej om det en tid framåt.
Sedan kom Marika emot mej med Pillan, och så var det bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta ridturen, i mörkret.
Det här blev ett lite onödigt långt inlägg, men aja.
Hoppas ni fick er ett gott skratt på min bekostnad!
Det sådär smått tråkigt (läs: DÖDSTRÅKIGT) så jag tänkte skriva en liten historia.
En historia som är sann och som hände igår.
Jag åkte tidigare än vanligt till stallet för att jag skulle hinna rida när det fortfarande var ljust. Så jag hoppade upp på hästen, också bar det iväg. Vi travade i lugn takt och när vi ridit en stund blev hästen skrämd av någonting läskigt i skogen (troligen en sten eller något liknande), så hon hoppade rakt upp i luften och gjorde en u-sväng på samma gång, i luften! (Jag lovar!) Det var jag ju absolut inte beredd på. Så jag tappade lite baklansen och började glida av sadeln, och ända jag tänkte var: "Håll i tyglarna, håll i tyglarna"
Gissa om jag gjorde det? Nej. Jag hade tyglarna fortfarande i handen när jag gled ur sadeln men när jag väl landade hade jag inte längre tyglarna i händerna. Hästen stannade när hon märkte att jag inte längre satt på ryggen, men sedan märkte hon också att jag inte höll i tyglarna. Så då sprang hon i full fart hela vägen tillbaka till stallet. Jävlig häst, eller hur?
Nå i alla fall där lämnade jag själv sittande på marken mitt i skogen och kände mej väldigt snopen. Tog ett tag innan jag fattade att ringa till Marika och sa: "Hej.. ehm.. Pillan e på väg hemåt, ehheh..."
Sedan var det bara att börja traska tillbaka mot stallet. Märkte också att ridskor är inga bra promenadskor, har skavsår som kommer att påminna mej om det en tid framåt.
Sedan kom Marika emot mej med Pillan, och så var det bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta ridturen, i mörkret.
Det här blev ett lite onödigt långt inlägg, men aja.
Hoppas ni fick er ett gott skratt på min bekostnad!
Kommentarer
Trackback
