the madness

Imorgon är det en stor dag. Jag fyller 17 år. Det gör man bara en gång under livstiden.

Ändå är det ingen stor grej. Det är så uttjatat.
Det är som en låt som man i början gillar jätte mycket, men sen hör man den alldeles för mycket, och man blir trött på låten.
Och det bara för att jag fyller så sent på året.

Gissa hur det kommer vara nästa år, när vi alla fyller 18?

Jag tror mina kompisar ser mer framemot min 17-års-dag än vad jag själv gör :)
Visst, kul med presenter och så.. Men det är ändå bara en siffra. Dessutom tar barnbidraget slut.
Jag skulle helldre vara 16 år ett år till. Hoppa över 17 till 18 år.
När man är 17 år går hela året ut på att längta på att man blir 18 år. Tro mej, jag vet! Jag har knappt hört om något annat på hela året hehe.

Jag tror faktiskt att det inte är så stor grej att fylla 18. Okej, du får gå på krog och köpa ut alkohol. Men kom igen, som om vi inte gjort det förut?.

Nåjaa, imorgon fyller jag 17 år.
Låt bli att vara för entusiastiska. Dethär är gammalt, ni har varit 17 i all evighet.
Och jag är inte ett dugg bitter eller avundsjuk.
Men jag är van.

Men jag ser jätte mycket fram emot när vi ska fara ut och äta med brudarna för att fira min födelsedag! Tro inget annat. Och det blir sista gången. Jävlar, vi ska ha roligt!